Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
»Jag skall styra om det. Han lät henne glida ned i
soffan. Du skall ligga och vila du. Åh, barnet mitt!»
Då han gått knäppte hon upp skorna och sköt dem av
sig. Hon drack litet mera vin. Så kröp hon helt upp i
soffan, borrade huvudet ned i kuddarna och drog bordduken
över sig.
Hon älskade honom ju i alla fall. Hon ville vara hos
honom. När hon fick sitta så där och krypa ihop hos
honom och vila sig i hans armar, så hade hon det gott. Han
var ju den enda människa i världen, som tagit henne i sin
famn och värmt henne och gömt henne och kallat henne
en liten flicka. Ja han var den enda människa, som hade
stått henne verkligt nära. — Så skulle han väl ha henne.
När han bara tog henne till sig och gömde henne så
hon ingenting såg men bara kände att han höll omkring
henne och värmde henne. — Då hade hon det gott. Ånej
hon kunde nog inte mista honom. Och då måste hon väl
ge honom det lilla, hon hade, när hon fick något av honom
som hon inte kunde undvara.
Han fick kyssa henne, göra med henne vad han ville.
Bara han inte talade. För han talade om kärlek. Men
hennes kärlek såg inte ut som han trodde. Och hon kunde
inte förklara den med ord. Hon bara hakade sig fast vid
honom, och det var ingen nåd och ingen furstlig gåva —
det var bara en liten, fattig, tiggande kärlek, och han
skulle inte tacka för den men bara hålla av henne och inte
säga någonting.
Då han kom tillbaka igen låg hon och såg framför sig
med stora vidöppna ögon, men hon slöt dem igen under
hans stilla vördnadsfulla ömhetsbetygelser och log sakta.
Så slog hon armarna omkring honom och tryckte sig in
till honom. — Den svaga violparfym, som han begagnade,
kändes så mild och frisk. Och hon nickade litet, då han
spörjande lyfte upp henne. Han ville säga något, men
hon lade handen över hans mun och så kysste hon honom
15—203336. Undset, Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
