- Project Runeberg -  Jenny /
158

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

trött huvudet i hennes knä, och lion smekte hans hår
-—-fortfor att stryka med handen, men sade ingenting.

»Ja, du.» Helge suckade. »Det var trevligare hos dig
uppe viel Via Vantaggio — var det inte, Jenny.»

Ute i köket skramlade det med tallrikar och sprakade
i en stekpanna — det feta oset trängde in i rummet. Fru
Gram lagade något varmt till kvällen. Jenny gick till
det öppna fönstret och såg ett ögonblick ned på den
svarta, brunnsliknande gården. Alla fönsterna runt omkring
utgjorde köks- och sängkammarfönster med jalusier för,
ocli i varje hörn av gården fanns ett större snedfönster.
Uff! Vad hon väl kände till detta slags matsalar, med
ett enda hörnfönster ut till en gård — mörka och trista,
aldrig en solstrimma — sot som rökte in då man
vädrade, och matos, som bet sig fast.

Utifrån jungfrukammaren hördes gitarrspel och en
stor, oskolad sopran:

»Kom till Jesus, min vän, kom till Jesus, min vän,

Om du klappar på så öppnar han dig himmelen.»

Men gitarren minde henne om Via Vantaggio och
Cesca och Gunnar som brukade ligga i soffhörnet, mecl
benen på en stol och knäppa på Ceseas gitarr och gnola
Cescas italienska visor. Och hon längtade plötsligt så
förtvivlat efter allt det där nere.

Helge kom bort till henne.

»Vad tänker du på?»

»På Via Vantaggio».

»Ja, du — härligt hade vi det där, Jenny.»

Hon tog honom plötsligt om halsen och gömde ömt sitt
huvud vid hans skuldra. I det samma som han talade
hade det slagit henne att han inte var med i det som hon
längtat till.

Och hon lyfte åter hans ansikte och såg in i hans
bärn-stensgula ögon och ville tänka på alla de solblanka
dagarna på Campagnan, då han legat i gräset mellan
tusenskönorna och sett upp på henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free