Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
hjärtat vilt av längtan efter sol och översvämmande ljus
och förtärande hetta. Ingen av de där ledsamma, klara,
ändlösa, förtärande vårkvällarna hemma. När soldagen
var förbi så föll natten så lugnt och jämnt — svalkan
kom i följd med mörkret och lockade bara till trygg och
lugn sömn mellan de varma, lysande dagarna — var dag
litet varmare än den förra, var dag med litet flera
blommor över Campagnan, som inte var grönare än i går och
ändå så mycket grönare och mjukare än för en vecka
sedan.
Och så hade också hennes kärlek kommit. Var kväll
hade hon längtat litet mer efter nästa soldag med honom
utanför murarna. Och så småningom vände sig hennes
längtan allt mera efter honom och hans unga, varma
kärlek. Hon hade tagit emot hans kyssar därför att det
fröjdat henne, och dag efter dag hade deras kyssar blivit allt
flera — till sist hade allt tal mellan dem tystnat, och
det blev bara kyssar.
Hon hade sett att han blev mera vuxen och manlig
med var dag — hans osäkerhet, den gled liksom av
honom; den plötsliga nedslagenheten kom aldrig över honom
nu mera. Och hon själv blev säkrare, varmare, gladare.
Det var inte hennes ungdoms kyliga, stridbara
självsäkerhet, men en hjärtlig trygghet — hon var inte längre
misstänksam mot livet som inte ville foga sig efter hennes
drömmar —- nu tog hon tillitsfullt mot var dag, i glad
förväntan att det oförutsedda var gott och kunde vändas
till godo.
Varför skulle inte kärleken kunna komma sålunda —
långsamt som en värme, vilken steg dag från dag och gav
sig tid till att tina upp och tränga igenom — därför att
hon förut hade trott att den skulle komma som ett
oväder, vilket i ett nu skulle skapa om henne till en
människa som hon själv inte kände — och som hennes gamla
vilja inte hade någon makt över.
Och Helge — han tog så oändligt blitt och lugnt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
