Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
det bål, som de hade tänt åt sig — eller lågo och frossade
i den förfärliga pöbeljargon, som de inte tordes använda
därhemma av hänsyn till moderns känslor.
Porträttet av Kalfatras var den första tavla, som hon
känt sig nöjd med. Det var briljant och Gunnar svor pà
att den borde vara på museet. Hon hade heller
åldrig-gjort något, som var så bra sedan.
Hon skulle lia fått måla Berner — pappa. Hon
kallade honom så sedan hans barn började att tala. Och då
hade hon börjat att säga mamma till modern. — Därmed
hade hon liksom, befästat inför sig själv den förändring
som ägt rum med hennes korta barndoms mor och
förhållandet dem emellan.
Å, den första tiden här nere — då äntligen det
våldsamma tacket blivit hävt. Det kändes inte gott — nu
först kände hon att varenda nerv i henne darrade av
överansträngning. Och hon tyckte att hon blivit för gammal
för att någonsin ta igen ungdomen. Från Florens mindes
hon inte något annat än att hon frös där och kände sig
övergiven och inte i stånd att uppta det nya i sig. Och
så av och till såg hon som i en glimt den oändliga
skönhetsrikedomen omkring sig och blev vild av längtan efter
att tyda den och leva i den och vara ung och älska och
älskas.
De vårdagarna då Gunnar och Cesca fingo henne med
sig till Viterbo. Solskenet i den nakna ekskogen, där
anemoner och violer och gula aurikler blommade tätt mellan
det bleka, vissna lövet. De kokande, stinkande
svavelkällorna, som ångade ute på den urblekta stepplika
slätten utanför staden — marken vida omkring det
sjudande flödet var likvit av stelnad kalk. Vägen dit ut med de
tusen smaragdgröna, blixtsnabba ödlorna i stengärdena,
olivträden på de gröna ängarna med de vita dansande
fjärilarna. Och den gamla staden med de sjungande
fontänerna och de svarta medeltidshusen och ringmurens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
