Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Helge Gram böjde sig plötsligt fram och kysste
hennes hand, som låg vit och liten på bordet.
»Tack!» viskade Fransiska stilla.
De sutto litet till.
»Yi får lov att gå nu, kära ni, här blir så kallt att —»
Dagen efter då han kom för att flytta upp på sitt nya
rum, stod det en majolikakruka med små blå iris i
solskenet på bordet. Signoran förklarade att kusinen hade
varit uppe med dem.
Då Helge blev ensam böjde han sig ned över
blommorna och kysste dem alla — en efter en.
YI.
Helge Gram trivdes i sitt rum därborta vid Ripettan.
Han hade en känsla av att han arbetade lätt och bra vid
det lilla bordet framför fönstret — ut mot gården med
tvätten och blomkrukorna på balkongerna. Familjen mitt
emot hade två småbarn, gosse och flicka, på sex och sju
år. När de kommo ut på sin lilla altan nickade de och
vinkade till Helge och ilan vinkade igen. På sista tiden
hade han också börjat att hälsa på deras mor. Denna lilla
nälsningsbekantskap ingav honom en angenäm
hemkänsla. — Framför honom stod Cescas vas; han passade
alltid på att fylla den med friska blommor. Och signora
Papi uppfattade snabbt hans italienska. Det var för att
hon hade haft danskar boende hos sig, sade Cesca —
danskar kan aldrig lära främmande språk.
När signoran hade varit inne hos honom i något
ärende blev hon alltid kvarstående en hel evighet borta vid
dörren och pratade. Mest om »kusinen» — che bella, sade
signora Papi. En gång hade fröken Jahrmann varit uppe
hos honom ensam och en gång tillsammans med fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
