Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Då han vände sig om i porten stod hon och skrapade
på duken med palettkniven. Hon gnolade — det var
visan från i natt. Nu kom den till honom som någonting
bekant. Och han gnolade den själv medan han gick nedåt
gatan.
IY.
Jenny lyfte armarna över täcket och lade dem bakom
nacken. Men det var iskallt i rummet och mörkt; inte
en dagstrimma mellan luckorna en gång. Hon strök eld på
en tändsticka och såg på klockan — strax sju. Lite till
kunde hon ligga och dåsa — hon kröp helt ned under täcket
igen och borrade kinden i kudden.
»Jenny — sover du?» Fransiska öppnade dörren utan
att knacka. Hon gick bort till sängen och famlade i
mörkret efter väninnans ansikte — klappade henne: »Trött?»
»Nej då! Nu skall jag stiga upp.»
»När kom du hem då?»
»Yid tretiden. Jag var ute i Prati och badade före
middagen och så åt jag borta vid RApettan, du vet. Så
lade jag mig när jag kom hem. Jag är alldeles utsövd
nu — nu skall jag opp.»
»Vänta lite, här är så kallt — jag skall elda åt dig.-»
Fransiska tände lampan på bordet.
»Du kan ju bara ropa på signoran — nej men kom hit,
Cesca! Får jag se!» Jenny satte sig upp i sängen.
Fransiska ställde lampan på nattduksbordet och vände
sig långsamt i skenet.
Hon hade tagit på sig en vit spetsblus till sin gröna
kjol och virat ett bronsfärgat sidenskärp med påfågelsblå
ränder runt om skuldrorna. Om halsen låg den dubbla
raden av stora, djupröda koraller — långa, slipade
örhängen droppade ned mot hennes gulvita hud. Fransiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
