Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskrifter. Och här finner man vid nästan hvarje tid på dagen
rökande, drickande och spelande stamgäster, för hvilka bordets nöjen
äro endast ett medel och sammanhållningsband för politiska
meningsutbyten. Här kritisera ungtjecherna med slavens liflighet på sitt
smidiga tungomål icke blott tyskheten i Wien, utan ock sina äldre
f. d. bundsförvanter gammaltjecherna.
Och de hafva ovedersägligt rätt i många klagomål. Böhmen
bidrar till statskassan med mer än 100 millioner gulden årligen,
hvaraf föga mer än hälften kräfves för landets egen förvaltning.
Ett femtiotal millioner gulden vandrar sålunda ur landet till
nationaliteter och institutioner, som äro Böhmen totalt likgiltiga, kanske
förhatliga. Ehuru tjecherna utgöra mer än 60 procent af landets
befolkning, hafva de i riksrådet endast 38 platser, under det att det
tyska mindretalet genom en föråldrad vallag och en finurlig
valgeometri tager 54 platser i besittning. Enligt officiell uppgift har
Böhmen 58 tjechiska och 47 tyska skoldistrikt (frånräknadt
skolkretsarna Prag, Reichenberg och Königgrätz), och i de 5,034
allmänna folkskolorna är undervisningsspråket det tjechiska i 2,805,
tyska i 2,229.
Vi vilja, sade mig en gång en ungtjechisk skriftställare, utveckla
oss fritt, och vårt önskemål är, att Böhmen måtte blifva en
själfständig, fredlig förbundsstat, fri från de förvecklingar och konflikter,
hvari stormaktspolitiken mot vår vilja kan kasta oss. Vi vilja hafva
en gemensam härskare med gemensam armé och gemensam utrikes
ledning, men för öfrigt må de olika folken sköta sig själfva. Vi
svärma ej för den ryska statskonsten, men se i den och den
rysk-franska alliansen en motvikt mot en ensidig, för oss menlig
tysk-österrikisk politik. Vi hata ej tyskarna, men vilja ej längre veta af
något intrång i egna angelägenheter; vi förakta ej det tyska språket,
men vi vilja begagna vårt modersmål, och vi behöfva ej den tyska
kulturen, som varit öfvermodig mot oss och endast sökt
undertrycka vår slaviska nationalitet i Europas ögon.
Äfven denna logik låter godt försvara sig. Historien har gifvit
tjecherna rätt i deras tro på sin egen förmåga, och historiens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
