Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 315 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 4. På Tatra-bergen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af så naiv art, att den ej längre kan mätas med vanlig etisk
måttstock och länge sedan kommit »jenseits von Gut und Böse», förty
den vet själf af ingen synd. I ty fall passar det mörka höljet
utmärkt såsom beteckning för själfva varan, lika svart som det
egyptiska mörker, hvarur tsigenarna själfva påstå sig vara komna.

Spelande tsigenargosse i en csarda (ungerskt värdshus).

Men man gjorde orätt, om man frånkände tsigenarna hvarje
god egenskap. Tvärtom äro de ur ästetisk synpunkt rent af
sympatiska och afundsvärda varelser, och tsigenaren har ju i alla tider
varit ett älsklingsstoff för den skaldiska fantasien — att nu icke
tala om Pusjkin, hvilken under sin vistelse i Bessarabien tillbragte
några dagar med en tsigenartrupp af flyktig böjelse för en tsigenerska.
Men Webers »Preciosa» och Victor Hugos »Esmeralda» eller Viktor
Rydbergs »Singoalla» hafva säkerligen icke haft sina lefvande
förebilder i den karpatiska tsigenartypen, som mestadels är svart som
synden och smutsig som svinstian, och dess läger är allt annat än
inbjudande trots dess pittoreska vildhet: en jordhåla med lervägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>