Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 3. Det ännu icke förlorade Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte med fasa på denna barbariska stad! Tacka då att bo på det
kära polska bondlandet! De två små barnen fingo naturligtvis
endast lära sig modersmålet i hemmet: den ena flickan läste fromt
en bön till den gode Jesus, som »dödades af judarna», och den
-andra kunde sjunga en polsk visa, som dock befanns vara en
öfver–sättning af den tyska:
»Auf der griinen Wiese
hab’ ich sie befragt...»
Till samkvämet hade inbjudits en landtlig grefve och den
katolska församlingens herde, i hvilken min värd lofvade mig en äkta
polsk patriot. Tyvärr var den gamle, gode dekanen hindrad af
krankhet; men grefven kom åkande från sitt gods i närheten. Något
frusen efter resan, begärde han genast en snaps, som vi samtliga
•smakade ur samma glas, och så slogo vi oss ner i rökrummet,
hvars vägg var prydd med Polens vapen (den hvita örnen i rödt
fält) samt Lithauens (nationalhjälten Pogon till häst på blå bakgrund).
Några angenäma timmar förflöto, och den älskvärda värdinnan såg
oupphörligt till att de ungerska vinkrusen ej glömdes.
Denne landtjunkare var en intelligent och personligt älskvärd
man, men föreföll med sina goda och svagare sidor såsom en typisk
representant för detta anakronistiska polska adelsvälde, hvars
för-mögenhetsvillkor ej längre tillåta dessa ädlingar att lysa på stor fot
i en hufvudstad, och hvars äkt-polska sinnelag gör dem omöjliga
för det parlamentariska lifvet, hvarför de föredraga att i den
obemärkta landsorten dväljas såsom jordbrukare med den urblekta glansen
af stolta anor och med patriarkaliskt husbondeskap från lifegenskapens
dagar. Med vanlig slavisk öppenhjärtighet talade han oåtspord om
både ett och annat. Starkt agrariskt sinnad, fäste han dock ingen
synnerlig vikt vid ett handelsfördrag med Ryssland, sedan tyvärr
•det protektionistiska gärdet uppgifvits genom traktaten med
Österrike-Ungarn. Aldrig skulle han sätta sina söner i preussisk statstjänst!
Den äldste skulle öfvertaga godset, och de båda yngre inträda i
österrikisk krigstjänst. Men då han tilläde, att preussiska officerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
