Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kajer. Men att ständigt påminnas om dess oumbärlighet, att med
eller mot sin vilja, mätt eller hungrig, insupa den skarpa doften —
det är osmakligt och otrefligt i längden. Redan vid den första
middagen i Galizien mönstrade jag en matsedel, genompyrd af
löklukt; då det afgörande valet skulle ske, anmärkte en svartmuskig
kypare med ett älskvärdt leende, som afväpnade alla invändningar:
»Gulyasz (gulasch) ist fertig. Ist vielleicht Gulyasz angenehm?»
Och den kom — icke utan lök. Men därtill kom ock krumple, och
däri fann jag så att säga en landsman, nästan ett svenskt ord,
liktydande med vår hederliga potatis.
Införandet af denna jordfrukt, som är mecklenburgarens
stolthet, och som vi i Sverige använda till så många nyttiga ändamål,
har i de slaviska språken tagit sig uttryck på mångahanda sätt.
Ryssarna införlifvade utan vidare det ryska kartoffel med sitt språk;
serber och kroater hittade på ordet krumpir (»Grundbeere»), likasom
österrikarna använda uttrycket »Erdeple», hvartill svenskan ju har
motsvarighet; polackerna följde exemplet med sitt krumple jämte
formen gruszki (»päron»); tjecherna införde, vid sidan af det vanliga
zemcete, det konstiga ordet brambory (= brandenburgare!); slovenerna
begagna bland annat uttrycken repica (rofva!) och kostanja, under det
att slovakerna kallade det tyska födoämnet för sjvabki (= schwabare).
Det behöfs ej lång vistelse i Galizien för att finna, huru mycket
polackerna i Österrike ännu stå efter tjecherna i allmänbildning och
näringsflit. De större kyrkorna i Galizien äro ständigt fulla af
bedjande och knäfallande, under det att de böhmiska templen nu
mera blott besökas vissa veckodagar allmänt. Detta ofantliga, något
om Ryssland erinrande kyrkonit hos polackerna skulle ju kunna
vara bevis på fromhet, men tyder ock på fromleri, bigotteri, lättja
och deras följeslagare: okunnigheten. Och om den förfärliga
okunnigheten i Galizien talar den österrikiska statistiken för år 1890 ett
tydligt språk. Af Lembergs hela folkmängd, som är ett tusental
större än Göteborgs, kunde 19,000 manliga och 25,000 kvinnliga
personer hvarken läsa eller skrifva, d. v. s. 36 procent af invånarna
i en stad, som har universitet och är sätet för en lagstiftande folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
