Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 212 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 8. Den moderna konsten och litteraturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och under tiden uppväxte en kritiker, Bjelinski, hvilken vardt den
nya tidens litteräre uppfostrare. Under hans direkta ledning
debuterade sex unga författare, hvilka
icke äro okända för det öfriga
Europa: Grigorovitj, Dostojevski (med
förstlingsromanen »Fattigt folk»),
Gontjarov (författare af den äktryska
romanen »Oblomov»), Turgenjev
(med sin jägarberättelse »Chor och
Kalinitj»), Saltykov-Stjedrin och fru
Chvostjinskaja (psevdonymen »W.
Krestovski»). Återstår sålunda endast
grefve Lev Tolstoj, hvilken då ännu
studerade vid universitetet i det
aflägsna Kazan, och vi ha hela den
berömda »plejaden» fulltalig.

Gontjarov.

Den filosofisk-litterära kampen flyttade sig därpå öfver på det
politiskt-historiska området. Krimkrigets utgång väckte en social
reformrörelse, som gjorde poesien tendensiös och satirisk, och två
generationer, fäder och söner, stå mot hvarandra. Hand i hand
med en hänsynslös radikalism i pressen går en underström af
krass reaktion, som blandar sitt segerjubel med det blödande Polens
sista kvidan; den anklagande litteraturen omsättes i nihilismens
skräckdrama, men skalden själf försjunker åter i en nedslagen
pessimism, som med Turgenjev flyr till utlandet eller med
Tolstoj söker en ersättning i det lermontovska Kavkaziens storslagna,
renande natur eller med Nekrasov tvinar bort på den inhemska
sotsängen.

Revolutionsåret 1848 är vändpunkten i det litterära Rysslands
yttre historia. Förut hade skaldekonsten varit dels lärd hofpoesi,
dels en romantisk lyrik, och så länge den behöll sin panegyriska
och aristokratiska karakter, voro skalderna omhuldade på högre ort
eller åtminstone ej illa sedda: Lomonosov blef professor, Derzjavin
minister; romantikern Karamzin fick af kejsaren 60,000 rubel för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>