Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 201 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 8. Den moderna konsten och litteraturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blodiga snöfält och episoder ur
fältlifvet under och efter
drabbningen i skonlös
verklighetstrohet kunna dock
näppeligen öfverträffa hans
orientaliska interiörer och
landskap. Det är en frapperande
karakteristik i dessa
porträtt-skizzer, och hans
mohammedanska figurer och väggar
verka med illusorisk styrka.

General Skobelev.

Man har kallat
Verestjagin en »tendensmålare»,
men detta omdöme är så
mycket mer oberättigadt, som
det kan innebära ett
förringande af hans rent
konstnärliga storhet. Verestjagin må hata kriget såsom sådant, men han
gläder sig som ett barn åt dess måleriska kontraster; hans ovanliga
färgsinne älskar blodet på snön eller solglittret på en dödskalle, han
älskar färgen själf. Verestjagin är ej en kolorist i vanlig mening,
och han breder ej onödigtvis på med starka eller bjärta färger för
effektens skull. Han njuter af hvarje orientaliskt stoff utan att fråga
efter dess ästetiska verkan på duken, och han målar ljuset, det rena
ljuset så, att man tycker sig andas själfva luften och njuta orientens
sorglösa tillvaro. I viss mening kan man sålunda säga, att väl få
konstnärer varit så föga »tendensiösa» som just den kraftfulle, af
lif och hälsa strålande Vasili Vasiljevitj Verestjagin.

Såsom bekant, hade Verestjagin tillfälle att såsom målare
medfölja det ryska högkvarteret under de senaste fälttågen i
Centralasien och på Balkanhalfön, där han knöt en intim bekantskap med
den populäre generalen M. D. Skobelev junior. I sina memoarer
har han på ett icke alltid fördelaktigt sätt skildrat detta strategiska
snille, som erinrar mer om Suvorov än om Napoleon och mer om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>