Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkrika staden och förvandlade den till en obetydlig tatarby, och
då det kazanska konungariket föll, måste naturligtvis de
ursprungliga bulgarerna dela de inkräktande tatarernas öde.
En vacker sommardag efter en skakande färd på steppen
framskymtade några väderkvarnar, ett osvikligt kännetecken på
grannskapet af en rysk by; inom kort syntes det täta flätverk, hvarmed
byn Uspenskoje — liksom flertalet andra ryska byar — är omgärdad,
och så rullade mitt åkdon in genom den historiska ortens byport.
Gatorna, hvarpå hel- eller halfnakna barnungar idylliskt välta sig
bland hästar, grisar och gäss, äro breda och regelbundna, och de
små husen, alla envåningsbyggnader af trä med halmstoppade tak
och gaflarna utåt, hafva den vanliga ryska stilen. En och annan
förmögnare stuga gjorde ett behagligt afbrott i den gråa
entonigheten genom de gröna eller röda fönsterkarmarna, och rätt
prydliga ornamenteringar eller träsniderier vittnade fördelaktigt om den
ryska husslöjden. Ett stenhus i denna träby och midt på denna
skoglösa slätt öfverraskade i förstone, men fick sin naturliga
förklaring däri att en fyndig bonde såsom byggnadsmateriel begagnat
stenarna af en tatarisk ruin. Små, besynnerliga figurer på portar
och gaflar gåfvo en svag antydan om hästar, yxor med mera, och
den språksamme körsvennen upplyste, att dessa tecken utmärka de
redskap, som hvarje gård är skyldig att äga och sköta i händelse
af eldsvåda. Och himlen vete, att detta ofta är händelsen i
Ryssland! Rambaud säger i sin »Rysslands historia», att landet
»afbrinner hvart sjunde år», likasom ormen periodiskt ömsar hud, och en
rysk eldsvåda är verkligen något mycket hvardagligt. Ovarsamhet
med elden, särskildt vid rökning, talrika mordbrandsanläggningar,
den starka sommarhettan och det lätt antändliga materialet i de
hopträngda, torra husraderna plus en lättjefull fatalism i den ryske
bondens religiösa uppfattning af sådana olyckor äro de naturliga
förklaringsgrunderna till detta onda. Turgenjev talade en gång om
att bönderna i hans by lugnt åsågo, huru kabaken (värdshuset) lades
i aska — detta af pur glädje att deras krogreverser samtidigt
brunno upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
