Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troget som skuggan, ty polackerna hafva varit och äro ännu till
god del ett slösaktigt folk utan medelklass och mycket opraktiskt i
affärsverksamhet, där judens spekulerande intelligens alltid afgår
med seger. Man kan än i dag utstaka det storpolska rikets gränser
genom att följa den judiska mass-kolonisationen, och denna gräns
i öster sammanfaller ungefär med Dnjepr och dess källor samt
slutar vid Kiev i sydöst. Då ryssarna annekterade hela det östra
Polen, har det mesta af den polska befolkningen i det forna
Lithauen efterhand dels utrotats, dels »naturaliserats»; men judarna
stannade kvar och förblefvo sig lika med den konservativa seghet,
som utmärker denna egendomliga ras.
Oafsedt det karakteristiska i typ, klädedräkt och i språket,
hvilket i hvardagslag ingalunda är hebreiska, utan ett med slaviska
starkt uppblandadt tyskt idiom, gräsligt att åhöra, kännes den ryske
juden genast igen på sin — nykterhet. Under denna min flodfart
utgjorde judar det allra största antalet passagerare, och jag såg
för min del aldrig att de förfördelades, vare sig från besättningens
eller äktryska medresandes sida — något som däremot ej så sällan
förekommer i Warschau, Posen eller Krakau, där en antisemitisk
strömning äfven från polskt håll i nyare tid allt mer börjat göra
sig gällande. Stillsamma i sitt sätt, förrättade de mycket ceremonielt
sina böner genom att öfver pälskaftanen, »Schubitze», svepa den
svarthvita bönemanteln, Thalith, och omgjorda sig med dessa
fylakterier, böneremmar af läder, hvarmed enligt Skriften fariséerna
prålade. På båda sidor af ansiktet slingra sig »peies» (af »Peoth», hörn),
dessa korkskrufliknande hårlockar, som den äkte juden bär enligt
det gamla budet: »du skall ej skära ditt hårs hörn!» Och när den
bedjande framtager den lilla kapseln, som innehåller tänkvärda
bibelspråk och knytes hornlikt vid pannan, börjar ett entonigt, doft
mumlande, hvarvid blott små ryckningar på läpparna förråda
innan- och utanläsningen. Det lär hafva förekommit, att en chazidisk jude
under loppet af blott två timmar bedt kung Davids 150 botpsalmer
— man kan tänka sig, med hvilken kurirtågsfart det måtte ha gått!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
