Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusen fångar ur det närliggande fängelset, och detta var kanske det
egentliga upphofvet till stadens brand. Men nu mera är fältet helt
beskedligt ett slags Tivoli, där det goda folket får fira vissa
sommarfester (guljanie, promenader). Måhända upplifvas äfven då något
af Jungfru-slättens historiska traditioner. Kejsarens namnsdag plägar
afslnta denna populära säsong.
Genom den port, som kallas Spasskaja, Frälsningens, lämnade
jag Kreml, naturligtvis med blottadt hufvud, ty ve den, som dristar
sig gå under dess hvalf med hufvudbonaden på! En gång, då
ingen syntes i närheten förutom en musjik (bonde), hvars
nykter-hetstillstånd föreföll mig tvifvelaktigt, hade jag vågat försöket att
behålla hatten på i det kyliga vädret. Men hvad hände? Musjiken
lutade sig mot muren och gaf mig en besk lektion i kristlig
anständighet; naturligtvis måste jag, som en brottsling, skynda mig
bort, innan hans skrål hunnit ditkalla polis eller annat folk.
Mörkret har sänkt sig öfver Moskva, då jag hunnit uppför
T verskaj a-gatan. Lyktorna skina dåsigt fram vid gathörnen och ge
en aning om den smuts, som samlat sig i rännilen mellan trottoaren
och den knaggliga körvägen. Izvostjiken har i sömnen rullat hop
sig på sin bock, och den magre brunten drömmer med sänkt
hufvud kanske om sälla jaktmarker vid Dnjepr eller Don eller moder
Volga.
Mina steg hejdas vid Moskvas största staty. Den föreställer
ingen smord kejsare, ty det åldriga Moskva har ännu ej hunnit
smycka sina offentliga platser med en enda monarks beläte — troligen
i harmen öfver att ha slagits ur brädet af Petersburg eller af groll
att Peter I, Katarina II och Alexander II voro för västerländskt
smittade. Skulle Moskva ära något krönt hufvud, borde väl denna
hedersbetygelse först tillfalla — Ivan den förskräcklige.
Nej, den mörke mannen i brons är en tsar i poesiens rike:
vår vän från Odessa, Alexander Pusjkin. Äfventyrlig, vild och
ka-rakterslös var han, men en äkta skald därjämte, och många
ung-domsförseelser sonade han vid lifvets tidiga kväll genom att blifva
— kejserlig kammarjunkare och rikshistoriegraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
