Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas under knäfall bland trasiga, smutsiga gummor; allas hjässor
blottas i denna port, och hufvudbonaden hålles andäktigt i hand
inför de rykande vaxljusen. Men utanför äro bodar, där det
köpslås om helgonbilder och rökelsekärl, och så vidtar Moskvas
brusande, schackrande affärslif rundt omkring. Vidrigast är dock att
om natten se, huru skaror af eländiga och halfrusiga varelser lägra
sig i en oredig klunga på den nakna stenläggningen utanför det
stängda kapellet.
Huru uppriktig denna utvärtes fromhet är, låter ej så lätt
af-göra sig. Emellertid är den ett faktum, som bevisar kyrkans
oerhörda makt och traditionens lefvande styrka. Hela Moskva gör
intryck af en kompakt, homogen massa, gent emot hvilken
Petersburg med dess Kronstadt och all granitståt förefaller såsom »kolossen
på lerfötter». Hotades Petersburg af ett fientligt bombardement,
vore detta närmast en tilldragelse af militärisk vikt. Men angripes
Moskva af »tysken» (njemets, tysk, betyder ursprungligen stum,
barbaros), då samlas alla som en man kring den Vladimirska Guds.
modersbilden, likasom för ett halft tusen år sedan mot Tamerlan^
då falla de höga ståndskrankorna, och åt slaktaren Minin räcker
furst Pozjarski en broderlig hand. Reliefen på piedestalen till dessa
båda patrioters monument på Röda torget i Moskva (ett genom löjlig;
psevdoklassicitet förfuskadt konstverk) ger en dramatisk bild af den
offervillighet, som för 400 år sedan besjälade alla, då Kreml var i
fiendehand. Och då kejsaren efter kröningssmörjelsen visar sig på
Röda trappan, vet han, att han kan räkna på sitt folk. Det
hurrarop, som då spontant höjes från myriader munnar, är ett doft, nästan
ängslande ljud, hvilket med en dämpad orkans styrka ger ett annat
uttryck för detta groznoje, detta grufligt förfärande och obetvingliga,
som hvilade öfver Kreml, då Ivan på samma trappa mottog
sändebuden och stundom med sitt spjut fastnaglade dem . på stället.
Om denna tsariska kraft och masshypnotisering talar ock den
kraftigt verkande reliefen på Nikolai-piedestalen i Petersburg,
föreställande huru kejsaren under kolerahärjningen på 1830-talet reste
sig upp i sin vagn och dundrade sitt: »på knä!» åt det okunniga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
