Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viljelöst redskap för sin energiska fru; här synes
falskspelaren och storljugaren Zagoretski, ett motstycke
till den narraktige Zaretski i »Eugen Onegin» (VI:
4—7), hvilken har tillträde till alla salonger, därför
att man ej kan undvara hans diskreta tjänster och
viga tunga; där ståtar en gammal döf grefvinna, som
aldrig försummat en bal, samt hennes ogifta nièce,
som med högförnämt förakt ser ner på alla andra.
Under konversationen faller talet på bildningen och
dess gagnelighet. Den tafatte Skalozub menar, att
exercisen och uniformen äro bildningens blomma, och
att böcker böra reserveras blott för högtidliga
tillfällen. Famusov såge helst, att alla böcker brändes,
hvaremot Zagoretski vill göra ett undantag för fabler
om »lejon och dylika kungliga djur». Den gamla
furstinnan yppar med fasa, att hon har en kusin, en
furste i Petersburg, som studerar kemi — en
anspelning på furst Jakovlev, kusin till Alexander Herzen.
Tjatski har en hvass replik åt hvar och en och ådrar
sig därigenom allmän ovilja. Sofia låter dels af
elakhet, dels af dumhet antyda, att Tjatski skulle fått en
skruf lös. Detta rykte sprides, tros, öfverdrifves, och
snart står Tjatski alldeles isolerad i detta samhälle,
som han så djupt föraktar. Ve den intelligente! De
äldre slå sig ner vid spelborden, och Skalozub öppnar
balen med värdens dotter.
Sista akten spelas i trappuppgången. Balen är
slutad, och gästerna börja troppa af. Med ett par
fyndiga repliker utpräglas de olika karaktererna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
