Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prosan, blef Sumarokov för tragedien, ehuru hans
styrka egentligen låg i att fullfölja den franska
tragediens svagheter oeh smaklösheter. Karaktererna voro
för honom likasom änglarne i katekesen: tveggehanda
— goda och onda, fördelade på ett lyckligt älskande
par, en olycklig älskare och två »napersniki»,
confidents. Denna andefattiga gallomani drefs ännu värre
i Polen, där den litteräre skådespelaren Zolkowski
ironiskt formulerade receptet sålunda: »Man tar en
hjälte och en bof; hos den förre förenar man alla
dygder, hos den senare alla laster, och så låter man
dem ömsevis uppträda. Härtill lägger man några
dussin ack! och ve!, några portioner svimning, en
dosis kärlek samt mord ad libitum. Allt detta skall
koka och jäsa till femte akten; då tillsättes något
moral, det hela afkyles och är färdigt att begagnas.»
Men under det Corneille och Racine blott
undantagsvis valde franska ämnen, höll Sumarokov sig med
förkärlek till fosterländska motiv och trodde sig väl
därmed ha uppfyllt all rättfärdighet i fråga om
originalitet. Han torde ock ha känt Holberg, ty i hans
komedi »Monstret» förekommer den från »Jean de
France» tydligen härstammande ordleken med
»maîtresse», och i rysk dräkt uppfördes »Don Ranudo»
(1757), »Henrik og Pernille» (1760), »Jean de France»
(1764) och »Jeppe paa Bjerget» (1765). Dessutom
kände han en smula till Shakspere genom Laplace’s
»Théâtre Anglais» (1748) och har troligen på denna
dåliga grundval skapat en rysk »Hamlet», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
