Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och folkvisor med realistiskt innehåll inlades mellan
de bibliska och moraliserande replikerna. Ytterligare
ett steg tog Peter den stores reformvänlige prelat
Feofan Prokopovitj genom patriotiska skoldramer, som
imiterats efter västerlandets, men ej kunde få någon
större betydelse i det dåtida Ryssland.
Men om det ryska dramat — såsom dramat
öfver-hufvud — pekar tillbaka till den katolska kyrkans
ceremoniösa ritual, har det dock äfven haft ett rent
världsligt frö, som är att söka i den ryska folkvisans
dialoger och bröllopskväden samt i de s. k. obrjadnija
pjesniy d. v. s. ceremoniella visor vid årsfester, hvilka
visserligen också hafva en religiös anstrykning, men
icke stå i direkt samband med kristna traditioner.
Den ryske litteraturhistorikern Snegirev har kallat de
ryska bondbröllopen »operavådeviller», och det ännu
gängse uttrycket ngrat svadbu» (leka, spela bröllop)
ger en antydan om dessa ceremoniers dramatiska
anläggning med bestämda scener och agerande personer.
För den ryske bonden gäller brudgummen som
»furste» (knjaz) och bruden som »furstinna»
(knja-zjina), den förre med marskalkar (drusjki), den senare
med tärnor och gråterskor (voplenitsy). Första
akten i detta äktenskapsdrama, som ursprungligen var
ett brudköp eller brudrof, upptages af affärssamtal
mellan den tilltänkte svärfadern och brudgummens svati,
friande ställföreträdare. Dramats hjältinna måste
förhålla sig passivt under detta schackrande och prutande
om hennes hemgift m. m., och först när aftalet gjorts,
13. — Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
