Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sy mig icke, lilla moder, röda sarafan!
Gif icke ut, mor kära, i onödan så mycket!
För tidigt är att fläta mitt hår i två flätor.
Låt mig fortfarande pryda mina lockar med det röda bandet!
Ännu ej gömda under sidenslöjan,
måtte mina ungdomliga ögon få roa sig!
Hvarför skulle jag behöfva ändra mitt jungfruliga lif?
Hvarför skynda sig att sucka och våndas såsom gift?
Gyllne friheten är mig kärare än allt,
och utom friheten vill jag intet i världen.» —
»Mitt barn, kära barn, du dotter min,
du eländiga, oförståndiga hufvud lilla!
Ej alltid skall du som en fågelunge kvittra högt,
ej som lättvingad fjäril fladdra bland blommor;
förvissna skola vallmoblommorna på kinderna,
förflyga skola nöjena, och då skall du ängslas.
Vi kunna ock på ålderdomen förnöja oss
och minnas vår ungdom, då vi se på våra barn.
Äfven jag har såsom ung varit sådan,
och samma ord sjöngos för mig såsom ogift flicka.»
Med allt erkännande af folkpoesiens betydelse för
konstdiktningen lär det dock ej kunna bestridas, att
ett ensidigt begagnande af denna källa kan leda till
ensidiga öfverdrifter. Den i folkvisans tonart hållna
konstdikten förblir äkta och naiv, så länge skalden
står på den naiva kulturnivån och lefver folkets enkla
lif; men på ett högre kulturstadium blir denna
konstart lätt manierad och falskt sentimental. Koltsov stod
redan på gränsen till denna ödesdigra öfvergång och
hade redan börjat tvifla på sin skaldiska mission, då
döden befriade honom från alla kval. Han gaf emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
