Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m. m., utan tillgriper äfven sådana djärfva bilder som
»gås», »fisk», »bär», »gräs», »äpple» eller »päron»
för att gifva värdigt uttryck åt sina lycksaliga känslor
af glädje, kärlek, längtan och hopp.
Lika naiva som de okonstlade versraderna äro
ock de däri uttryckta känslorna och tankarne. Såsom
all äkta naturpoesi, är den ryska folkvisan sedligt ren,
d. v. s. hon är naturen själf, för hvilken begreppen
»sedlighet» och »osedlighet» icke existera. Hon berör
känslofullt alla strängar från den barnsligaste
uppsluppenhet till den djupaste sorg, vanligen med ett
bestämdt motiv, en viss sida af själslifvet för hvarje
särskild visa.
Här några få prof på denna naturens och hjärtats
ofördärfvade poesi, hvartill Koltsovs ypperliga
imita-tionstalang gifvit anledning.
En ung bondson återvänder från tjänsten till sitt
hem och promenerar i trädgården. Vid anblicken af
de fruktbärande hallonbuskarne sjunger han en visa
med refrängen: »O du min hallonbuske! o I vackra
hallonbär!» Han lägger sig sedan under en gran och
sjunger: »O du granträd! susa ej så starkt och låt
mig sofva! Ack, vackra flicka, om du kunde älska
mig! Jag har tjänat hos en god husbonde, men
dessvärre ej förtjänat något. O du granträd! susa ej så
starkt! låt mig hvila ut och drömma om min älskade!»
Mycket ålderdomlig är den ryska visan om flickans
klagan vid pilträdet (*Ivusjka, zelennaja moja»):
»Mitt sköna, unga träd! hvi låter du dina långa grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
