Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ditt kloster ibland moln försvinner
likt arken i det rena blå
så högt, att dit knappt blicken hinner.
Du fjärran strand, hur ljuf att nål
Dit upp från dälder och från dimma
jag ville ställa glad min flykt
* och undangömd, där skyar glimma,
i Herrans närhet lefva tryggt!»
Denna grundidé om naturens majestät i motsats
till människolifvets intighet har Lermontov upptagit i
sin dikt »Demonen» (såsom opera behandlad af
Rubinstein), hvari byronism, orientalisk mysticism och
fatalism hopsmält till ett underbart helt. I denna
symbolik inflätade skalden en kavkazisk folksägen om
huru en kvinna vardt åtrådd af bergsanden Azrail,
egentligen dödsängeln, som hämtar de dödas själar
till Muhameds paradis. Då gruzierna tidigt antogo
kristendomen, förvandlades denna ängel till mörkrets
ande, den hämndfulle demonen, som af svartsjuka välte
tunga block på den fagra kvinnan och hennes lycklige
brudgum samt med blixten krossade ett nunnekloster.
Denna sägen har Lermontov omändrat så, att den
fallne anden, Satan-demonen, förgör furstedottern
Tamaras brudgum under resan till bröllopet och
slutligen lyckas förföra henne i klostret, dit hon tagit sin
tillflykt för att trösta sig. Men himmelrikets nåd
räddar henne dock från det eviga fördärfvet, ty
»med dyrköpt offer har hon glidit
ur tviflets natt, där hon gick vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
