Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rationen och grundade den belletristiska prosa, som
sedan genom Dostojevski, Turgenjev och Tolstoj fått
europeisk berömmelse. På snart sagdt alla
vitterhetens falt kan man spåra det medelbara inflytandet
af Pusjkins geniala initiativ.
I ett epigram har han skrifvit om sig själf:
Jag älskar Rysslands ära,
och stor jag önskar bli.
Jag många löften gifver,
som dock knappt fyllda bli.
Detta är i viss grad sant, ty med frånseende af
»Onegin» och några mindre diktverk, kan han ej
anses hafva infriat de förhoppningar, som fastes vid
honom. Hans lif bröts i förtid liksom den ädle
Vladimir Lenskis, och hans lifsverk fick ett lika tvärt,
otillfredsställande slut som hans »Eugen Onegin»
(VIII: 51).
»Säll den som ej behöft att dricka
till dräggen ut sitt lifs pokal;
som lyckligt sluppit från det kval
att slutet af mitt epos blicka;
som gick ifrån det tidigt re’n,
som jag ifrån min Eugen U
Men genom sin mästerliga form, sin lyriska glöd
och sin konstnärliga blick var han Rysslands förste
och störste skald i modern mening, en skald för
skaldskapets skull. Och på hans staty i Moskva, som
invigdes 1880 med gripande tal af Turgenjev och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
