Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom helgjutet konstverk måste »Eugen Onegin»
bli utsatt för många berättigade anmärkningar: det är
icke en roman i episk mening, och den skizzartade
beskrifningen afbrytes oupphörligt af lyrikerns och
satirikerns subjektiva inlägg. Men där finnas
ypperliga detaljer i berättelsen, att särskildt nämna Tatjanas
innerligt rörande kärleksbref till Onegin (III: 31), hennes
dröm (V: 11—20), Vladimirs afskedsdikt (VI: 21—22),
duellen (VI: 28—35) och Tatjanas ädla svar till den
ömkligt förkrossade Onegin (VIII: 42—47).
Karakteristiska och delvis glänsande äro
målningarna af rysk natur och ryskt folklif samt de
humoristiska skildringarna af mänskliga och särskildt ryska
samhällslyten och förvändheter — sedebilder som
ännu i denna dag hafva sin tillämpning i Ryssland,
t. ex. beskrifningen på ett äktryskt gästabud (i femte
sången) eller på en flyttningsresa (VII: 31—35). Den
karrikerande teckningen af det fadda salongslifvet
(allt ifrån första sången till den sista) verkar något
tröttande, men oafsedt att förf. ansåg sig ej kunna nog
gissla den halfva, ytliga kultur, som Ryssland
importerat från västerlandet, hade han en inre
bevekelse-grund att gifva uttryck åt sin leda öfver denna tömma,
njutningslystna ilärd: han kände, att han själf — trots
alla goda ansatser — var ett förloradt barn af sin
fördärf-vade tid och att han med oifret af karakter och
öfvertygelse köpte sig den yttre sorglösheten, under det
att hans ungdoms och bjärtas verkliga vänner med lif och
egendom måste plikta för sin ärliga frimodighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
