Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska tanken (Några sammanfattande slutreflexioner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilt barbari, sedan grov okunnighet, därpå ett grymt,
förnedrande utländskt herravälde, vars anda överflyttades på
vår nationella makt — se där vår ungdoms sorgliga
historia! Den epok i vårt sociala liv, som motsvarar andra
folks utvecklingsprocess, utfylldes med en grumlig och
mörk tillvaro, som var berövad all styrka och energi, ej
upplivades av annat än ogärningar och ej mildrades
genom slaveriet. Inga fängslande minnen, inga mäktiga
lärdomar i dess traditioner... Hos oss finns ingen inre
utveckling, intet naturligt framåtskridande. Vi växa,
men mogna icke; vi röra oss framåt, men i en sned linje,
som icke leder till målet... I allmänhet hava vi levt och
leva fortfarande endast för att tjäna till ett varnande
exempel för avlägsna släktled, som kunna hämta lärdom
därav. Tills vidare äro vi en lucka, ett oskrivet blad i den
sedliga världsordningen.”
Det ligger en viss sanning i denna Tjaadajevs mördande
kritik av sina egna landsmän, och den jävas icke av de
ryska tilldragelserna år 1918.
Men finnes det då ingen ”rysk tanke”, ingen speciell
princip, alstrad på rysk mark, som ger det ryska folket
sitt särskilda existensberättigande, en särskild mission
att fylla i det universella samhället?
Jo, helt visst! Både skalden Pusjkin och
romanförfattaren Dostojevskij, den djupsinnige religionsfilosofen
Vladimir Solovjev och den estetiserande skalden
Merezjkovskij ha sökt påvisa, att just det ryska folket har ett stort
värv i mänsklighetens historia genom att i sig upptaga
det bästa av den västerländska odlingen, men på samma
gång bevara sin ortodox-mystiska individualitet och
därigenom i sin ordning bjuda Europa något av sin
originalitet. Både zapadnikerna och slavofilerna hade ock ett
djupt medvetande av denna ryska tanke, ehuru båda
parterna uppfattade den ensidigt och drevo den till absurda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
