Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att blotta brottslingars illasinnade uppsåt. Förr skall
jag ligga i graven än jag lämnar detta onda oavslöjat —
ett ont, som icke härrör från en enda människa, utan från
många, som handlat i samverkan. Jag hoppas, att I,
herrar adelsmän, hjälpen mig häri.”
Och hjälpen uteblev icke. Själve proletärskalden
Nekrasov resignerade och skrev servila dikter till Muravjevs
och skräddaren Komissarovs ära. Undervisningsministern
Golovin ersattes av den halsstarrige greve Dmitrij Tolstoj,
chef för ”Tredje avdelningen” efter furst Dolgorukov blev
den kraftige greve P. A. Sjuvalov, och överpolismästaren
Annenkov efterträddes av den hänsynslöse general Trepov.
Zemstvo-mötet i Petersburg inställdes det året. Då
Muravjev kort därpå dog av slag, deltog käjsaren själv i hans
begravning på Alexander Nevskij-kyrkogården.
I ett käjserligt reskript av den 13 maj 1866 hette det:
”Man måste göra slut på de upprepade försöken att väcka
fiendskap mellan olika samhällsklasser och särskilt
uppeggandet av hat mot adel och jordägare, i vilka fienderna
till den allmänna ordningen se sina direkta motståndare.”
Härmed var den nya regeringskursen klart utstakad, och
Nikitenko, den konservative övercensorn, antecknade
pessimistiskt i sin märkliga dagbok: ”De farligaste fienderna
äro varken polacker eller nihilister, utan de ledande män,
som vilja styra Ryssland med polisregemente och ställa
domstolarna under byråkratien.” Herzen skrev profetiskt
i sin tidskrift: ”Det är början till en ny kamp, vars slut
kanske först de yngsta av de unga få uppleva.” Och i ett
öppet brev till käjsaren gjorde han sin sista rörande bikt:
”Det var en tid, då Ni läste ”Kolokol” — nu har Ni
slutat därmed. Men detta brev måste Ni läsa. Ni är
omgiven av bedragare, och ingen hederlig människa törs säga
er sanningen, att attentatet icke var resultatet av en större
eller mindre sammansvärjning, som alls icke har existerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
