Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare, och sedan han som statssekreterare fått monarkens
fulla förtroende, framlade han ett vittgående
reformförslag i konstitutionell riktning. Ministrarna skulle göras
ansvariga för de regeringshandlingar, som de
undertecknade, och senatens makt skulle inskränkas genom
upprättandet av ett riksråd, gosudarstvennaja duma. Alla fria
stånd skulle äga rätt att äga jord, ett nytt stånd av fria
jordbrukare skulle inrättas, och landsbygdens kommuner
skulle få ekonomisk självstyrelse. Slutligen skulle folket
självt genom det nya riksrådet få medverka vid stiftandet
av lagar.
Ett sådant parlament av ämbetsmän sammanträdde
visserligen i Petersburg 1810, och året förut hade ju
Alexander som storfurste av Finland på lantdagen i Borgå
högtidligt bekräftat Finlands fri- och rättigheter. Men
resultatet av 1810 års parlamentariska ansats blev ett lika
stort fiasko som Katarina II:s lagkommission. Alexanders
liberala svärmerier började fördunsta, och Speranskij föll
i onåd, kanske närmast därför att han yttrat sig
oförsiktigt om käjsarens personliga fåfänga, egenkärlek och hans
i själva verket ganska begränsade intelligens.
År 1812 betecknar den ödesdigra vändpunkten i
Alexander I:s själsliv och Rysslands politik under hans regering.
”Moskvas brand — yttrade käjsaren — har upplyst min
själ och fyllt mitt hjärta med en varm tro.” Han
fördjupade sig i läsningen av bibeln och hängav sig allt mer åt
en mystisk uppfattning av sitt furstekall. Och i samma
mån som hans yttre framgångar växte, stegrades ock hans
suveräna självtillräcklighet. Hans resa genom Europa
efter Napoleons fall blev ett triumftåg, som smickrade
hans fåfänga, och som själen i den ”heliga alliansen”
tyckte han sig vara ett försynens redskap för att hålla de
omyndiga folken i styr.
Denna religiösa självöverskattning framträdde redan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
