Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
trodde hon, att Milda behövde någon betänketid.
Patronen hade förstått och funnit sig däri. Och
Milda blev lika röd, som hon nyss varit blek.
Ja, hon ville visst ha betänketid, ett år minst. —
Hur det nu var, smickrade det henne innerst, att
vara eftersträvad av en sådan kaxe som patron
Somberg. Och hon lät övertala sig att enligt hans
och moderns önskan inom ett halvår lämna platsen
i Pehrlings ateljé för att genomgå en finare
hushållskurs. Men till ingen — allra minst till Adolf
Pehrling — förråddes en aning om verkliga
orsaken till detta verksamhetsombyte. »Chefen»
tog detta med skenbar jämvikt. Raskt och
målmedvetet vidtog han alla nödiga anstalter för
anskaffandet av ett nytt biträde. Och så författades
annonser, vilka underställdes fröken Mildas
motvilliga kritik.
— Se, nu, nu har jag ju stegrade anspråk,
fnissade Pehrling, nu, när vi två ha drivit upp
affären — nu kan jag inte ta en nybörjare!
Sådana sora ni växer inte på träd. Era anlag
uppväga mångårig vana och utbildning av högsta
klass! Och så, hans munterhet blev nästan
våldsam, så kräver nu affärens anseende att biträdet
har ett alldeles ovanligt fördelaktigt yttre.
Fröken Milda höll god min; det vill säga, hon
visade inte sina leende ögon, bara rynkade pannari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
