Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
fotografier 1 Hade då Pehrling med sitt dämpade
tonfall och sitt tjuvpojksaktiga, evinnerliga
fnissande liksom i förbigående levererat en riktigt
vågad giftighet om någon dumdryg eller inbilsk
»modell», brukade Milda flyktigt se upp, med
lyftad pensel och snäsa: — Fy, herr Pehrling —
låt bli så där, hela bordet skakar.
Men »chefen» fnissade lika oförbätterligt och
Milda smålog, fast med rynkad panna. —
— Jaha, jaha, sade herr Pehrling och granskade
kisande ett kort i kabinettsformat: Där ha vi
den sköne och rike unge patron Somberg. Hur
ska vi nu kunna få honom fin också? Milda
föreföll mer än vanligt oberörd och likgiltig. Men
»chefens» munterhet var hejdlös.
— Kanske fröken själv helst vill ta hand om
— om patronen — patronens porträtt!
— För all del, gärna! Om herr Pehrling vill
vara god och inte skaka så där på bordet! Jag
kan ju inte arbeta.
— Åjo — med patronen —? fnissade chefen.
Milda tog det räckta kortet och lade det åt sidan
med en smäll. Hon förstod mycket väl, att han
ville »bry henne» för patron Somberg. Han hade
förstås inte ringaste skäl till det. Visserligen hade
denne förmögne och erkänt »tjusige» junker vid
ateljébesöken visat »biträdet» en påfallande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
