Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - »Hopp om livet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
— Så snällt, så välsignat rart det var av
doktorn, log gumman, att komma — att vilja
komma.
— För all del! Min enkla plikt, svarade Montén,
kvävande ett spydigt smålöje.
Utan vidare ordande gick han in till den sjuke.
Och där, inför lidandet och faran, blev han med
ens själv förvandlad, eller rättare, han blev den
han egentligen var — endast läkaren,
människohjälparen. Han undersökte häradshövdingen
synnerligen omsorgsfullt, gjorde en insprutning och
gav sina order. Fallet var allvarsamt, men inte
direkt oroande. Patienten låg i dvala och febern
tycktes redan vilja giva med sig.–-När
doktorn någon timme senare lämnade Barthells,
såg änkefrun spörjande, med tårglänsande: ögon
på honom:
— Nåå, törs jag fråga?
— Gärna, svarade doktorn lugnt. Med hans
goda konstitution — och ett sådant påbrå på
mödernet — är det hopp om livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
