Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Askungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ASKUNGEN.
Det var en fröjd att se dig oförskräckt
ur spisvråns dunkel träda fram i solen;
stolt, i din oskulds svarta tiggardräkt,
du värdig tog din plats i kungastolen.
Du glömde icke nesans aska, sot,
men ägde kvar ändå ditt gyllne hjärta.
Du lyfte som på lek din ädla fot
ur askungstidens djupa dy och svärta.
Du lät juveler gnistra vid det steg,
du tog från smutsens till kristallens rike;
ditt rena hjärta, fullt av minnen, teg —
men talte sedan för var nödställd like.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
