Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Hjärtats glömska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
HJÄRTATS GLÖMSKA.
»Wmkring dig stod mörkret så ruvande tungt
en vinter i ödsliga ödemarkslandet.
Så ensam du var, och dig tycktes, att bandet
sig löst mellan livet och dig, då en punkt
en lysande, växande, tindrade opp
ur natten; ett älskande hjärta dig tände
den stjärnglans, som åter mot livet dig vände,
och väckte din vilja, din styrka, ditt hopp.
Då trodde ditt hjärta, av tacksamhet fullt,
att förr det i nätternas natt ville brista,
än svika och glömma och leende mista
den enda som lyste så signande hult.
Den tiden förrann. Nu i strålande dager
du mitt uti levandets härlighet står.
Men stjärnan i natten, så frälsande fager,
försvann för din blick — som — en bortstruken tår.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
