Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Till yttermera visso tog Hitsa ur fickan fram
en slant och lade den på hennes flata hand, pekade
på den med sina svarta fingrar och upprepade:
»Pängar! Pängarl»
Solomija måste ge honom vad hon hade.
Så gick det hädanefter med hela hennes arbets¬
förtjänst — den försvann i Hitsas rymliga ficka.
Men varje dag blev livet i tsigenarlägret henne allt
olidligare och tyngre.
En gång, då förbandet lossnat på Ostaps sår och
han själv ej kunde hjälpa sig, råkade Mariutsa vara
i stugan. Hon märkte hans hjälplöshet och lade
om såret. I samma ögonblick som hon lutade sig
över Östap, kom Radu in. Tsigenaren blev blek i
ansiktet av ilska, och hans svarta hår och skägg
tycktes skifta i mörkblått.
»Kom hit!» skrek han åt henne med hes, av
svartsjuka darrande röst, och hans händer knötos
av undertryckt vrede.
Mariutsa slutade förbindningen utan att brådska
och ställde sig framför Radu rak och utsträckt i
hela sin längd som en spänd bågsträng, med lugn,
men hotfull uppsyn. Utan att blinka såg hon
honom rakt i ansiktet, som om hon ville säga:
»slå till, om du-törs!» Några ögonblick stodo de
så mitt emot varandra såsom förstenade. Radu
rörde sig först; han lyfte armen och lät den tungt
falla ned på hennes axel. Därpå slet han henne
med näven i håret. Mariutsa kröp då ihop, tog
ett språng och klöste honom med alla tio nag¬
larna i ansiktet. Han skrek till av smärta och
tryckte henne till sig i vild omfamning. Hon vred
och slingrade sig i hans armar som en ål, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
