Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
hut. De ska stickas in i ledet som rekryter. Och
nådig frun, alldeles likblek i ansiktet, skakade som
av frossa och vred sina händer: »Låt oss fly häri¬
från, ty annars bli vi ihjälslagna av bönderna, lik¬
som min "farfar + Uman»... - Fly, Ostap: milt
hjärta lilla! Om de få tag i dig, ska de odjuren
pina dig till döds. Levande slipper du inte ar
deras klor.»
»Måtle hin ta demt Jag är inte så rädd för
polacken som för våra egna landsmän, när sinnet
rinner på dem. Oxen måste sträcka halsen under
oket, och det är husbonden likgiltigt, vem som
drar lasset, Nej, jag går till andra människor, där
man lever fritt. Farväl, Solomija!»
»Men kom hit över, så att vi få ta avsked av
rarandral»
Ostap klättrade över stängslet, bakom vilket ¬
Solomija stod, och hängde väskan på en gren.
Mot den stjärnklara natthimlen avlecknade sig den
unge mannens ståtliga gestalt, som i nästa ögon¬
blick försvann i det höga gräset på andra sidan
staketet.
»Här är det gott om nässlor, det svider duk¬
tigt. Var är du, Solomija? Jag kan inte se dig i
mörkret.»
»Härl ljöd det till svar, och framför Ostap
stod en ung kvinna av reslig gestatl. »Låt oss gå
till dammen och sätta oss under pilträden !»
De trevade sig fram genom det höga gräset,
trängde genom busksnår, som flätade sig tätt ihop
på denna vanskölta del av husbondens skog, och
kommo ned till vattnet. Här var det nästan kval¬
migt ljumt. På grund av det alldeles lugna vädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
