Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Desiatniken körde ut Hnat och Oleksandra i
trädgården och gav dem spadar. De gjorde sig
också redo att gräva upp jorden. Desiatniken log
i mjugg och gick in i tingshuset igen. Men nu
började Oleksandra gräla och förbanna sin man;
hon grät och beklagade sig mellan tårarna över
att hon inte hade fått dö, innan hon nödgades
uppleva denna olyckliga stund. Att hennes mor
inte hade dränkt henne i tvättbaljan, då hon var
liten! Att blixten ej slog ner eller att jorden ej
öppnade sig under henne, då hon tog på sig brud¬
kransen! Nej, ett olycksöde hade bevarat henne
från döden enkom för att hon skulle råka ut för
denne man, för vars skull hon nu måste lida så
mycket.
Hnats energi, som hittills varit dämpad och
kuvad, fick nu fria tyglar likt en flod, som bryter
fördämningen. Mellan man och hustru skulle det
åter ha kommit till slagsmål, om inte en skrivar¬
hustru hade kallat in Oleksandra i köket för att
utfråga henne om alla hennes vedervärdigheter.
Då Hnat blef ensam, kände han sig en smula
lugnare. Han samlade sin upprörda kraft och
föresatte sig att tiga. Han skulle genomgå persen
och besegra eländet med tålamod och uthållighet.
Den svarta mullen flög för Hnats spadtag, han
grävde och grävde utan att räta på ryggen.
| Oleksandra återkom från köket något lättare
till Sinnes. Hon tog också itu med grävningen,
men gjorde långa uppehåll och såg sig omkring.
Båda tego.
På kvällen hämtade desiatniken dem till kurran.
Den låg under tingshuset i en källare. Där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
