Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Hustrun rymmer hemifrån, och fat och tallrikar
stå odiskade huller om buller! Hon, Motrja, hade
med sina egna händer måst ställa allt i ordning,
fast hon skulle gå bort på dagsverke.
Motrja pratade länge och beskärmade sig över
sitt eget elände. Hennes basröst ljöd hotfullt i
stugan, som om någon höll på att träta.
Hnat hörde knappt på vad hon sade. Han
trivdes inte med mostern och ville hälst vara ensam.
Efter middagen tog han sin yxa och gick ut på
gården för att laga ett stängsel. Då uppenbarade
sig plötsligt en liten mänsklig skepnad med grått,
stripigt skägg, Hnat kände igen sin svärfar och
stannade tveksamt. Gubben närmade sig honom.
»God dag, son! Vad hände hos er i går kväll,
efter som Oleksandra kom springande till oss, som
om hon varit från vettet?»
»Ingenting särskilt. Ni har gett mig en hustru,
och nu kan ni få ta henne tillbaka, ty jag vill inte
leva med henne mer.»
»Inte det? Förhasta dig inte med ett obetänk¬
samt ord, pojke, ty det kan inte tas tillbaka. Varför
kan du inte leva med henne?»
»För att hon är mig inte till lags. Jag tycker
inte om henne.»
»Men varför har du inte rannsakat ditt hjärta,
innan du löpte åstad och friade? Har någon tvingat
dig kanske? Nej, stopp! Efter döden är det för
sent att ångra Sig.»
»Hur ni vill, men vi ska inte’bo tills SKR »
Hnat talade om för sin svärfar, huru samman¬
levnaden med Oleksandra hade varit. Gubben greps
av ilska. Hade mågen blivit tokig? Att inte bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
