- Project Runeberg -  I vilt äktenskap : Berättelser från Ukraina /
26

(1909) [MARC] [MARC] Author: Myhajlo Myhajlovytj Kotsjubynskyj Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26
tyckte han synd om Oleksandra och fick lust att
försona sig med henne, men denna tanke undan¬
trängdes i nästa ögonblick av en annan. Nej, han
ville icke leva tillsammans med henne, han kunde
ej vistas under samma tak som hon! De finge
göra med honom vad de ville och döma honom
efter behag, men han skulle ej släppa in henne i
sin stuga. Hällre skulle han krossa huvudet mot
väggen. Hon var honom veder värdig och äcklig:
hon hade förgiftat hans liv genom att skilja honom
från den, som han tyckte om, och gjort hela det
sista året olidligt genom sin slamsighet och lätja.
Allt sedan han gift sig, hade det gått på tok
med hushållet. Han hade lagt sig till med hästar,
uppfött dem och tänkt sälja dem, men gjort förlust
på affären. Han köpte andra hästar, som han upp¬
födde och avyttrade med ännu större förlust. Han
köpte två grisar, som han skötte och gödde på
bästa vis; men en morgon ville de inte äta, och
på kvällen voro de livlösa. Och så hans otur med
kalven ’sedan!.., Det skulle ha blivit en präktig
oxe med tiden...
Det var en gång på vintern, då en fruktansvärd
storm rasade. Vinden tjöt som ett vilddjur, vräkte
upp hela snödrivor och lyfte dem ända upp till de
vita molnen, som hängde djupt ned över jorden.
Det var svårt att ta sig fram till grinden. Blåsten
slog" honom i ansiktet, snön klibbade sig fast på
ögonen, och det var som om han lyftes upp för
att åter slungas ned i den kalla snön. Hnat hade
gått ut på gården för att fodra kalven, men fann
den icke i båset. Han gick då omkring stallet och
tittade åt alla håll, men såg ej till honom, Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 13 23:08:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iviltakt/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free