Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
»Kallnat! Ja, måtte du själv kallna, där du
sitter i avgrundsfurstens käftar! Jag har fördragit
och lidit, men nu står jag inte ut med det längre.
Vad är det för en karl som jag blivit gift med!
Inte ens med hundar kan man driva honom hem.
Och då söndagen kommer, håller han sig inte
hemma, utan stryker omkring på krogarna med
sin käresta. Och jag, stude. får sitta och vänta
på honom långt in på kvällen. Nej, det härdar
jag inte ut med. Stopp!»
»Tyst, judekrögerska!»
Det knakade i bordet under Hnats näve; fatet
hoppade till, och det stänkte på bordduken av den
grumliga soppan. ;
»Nej, jag skall inte tiga!» Härmed rusade Ole¬
ksandra på honom och svängde med gaffeln rakt
inpå hans ansikte. Hon var hans hustru och ingen
tjänstepiga! Men vad var han för en karl? Värre
än självaste den onde. Ingenting var honom till
lags — vare sig hon gick ur vägen för honom
eller sökte närma sig; han bara glodde elakt på
henne. Aldrig hade hon hört ett vänligt ord av
honom eller fått den minsta hjälp. Och allt hade
blivit henne så vedervärdigt, att hon kände det i
levern. Hon skulle tiga, men han ränna omkring
efter andra kvinnor och gå och förgapa sig i den
där äckliga, lättsinniga Nastia! Om hin onde toge
dem båda två, skulle det kanske bli en smula
lättare för henne.
»Tig, äljes slår jag dig!» skrek Hnat, så att
det skrällde i fönsterrutorna, och steg upp från
bordet. Han skulle minsann låta henne veta, att
hon var en slamsa, som inte dugde till husmor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
