Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olycka och anklagade henne för att ha förstört
hans unga liv.
Hon grät. Själv visste hon inte, huru det hade
gått till. Men det hade väl måst vara så. Det
gjorde ju också henne ont, att de hade blivit skilda.
Hon skulle inte ha känt det så bittert, om inte
Petro hade blivit tagen från henne till krigstjänst.
Hnat yppade för Nastia allt, som så länge tärt
på hans hjärta och förgiftat hans liv, och då kände
han sig något lättad. Men detta möte väckte hos
honom minnen av en svunnen lycka, och den
kvävda kärleken blossade åter upp. Han började
åter följa efter Nastia.
Snart kom underrättelsen, att Petro hade dött,
och Nastia stod nu ensam som ung änka. Nu
mera smög sig Hnat hemifrån både söndagar och
hälgdagar och så ofta han hade en ledig stund,
och medlidsamma grannkvinnor, som tyckte synd
om Oleksandra, pratade om att han sprang efter
Nastia. Oleksandra hade reda på alltsammans
Och grälade på sin man. Deras hem blev ett
helvete, och Hnat tog sin tillflykt till krogen.
Och nu satt han åter där med huvudet lutat
mot armarna, och hela hans olycka stod klart för
hans ögon.
Från rummet bredvid hördes ett jämmerligt
barnskrik. Hnat strök sig med handen över
pannan, som om han vaknat upp ur en tung sömn,
och tittade genom den på glänt stående dörren in
i det andra rummet. Den tjocka Bertjycha
vaggade ett barn i vaggan och stickade strumpor.
Judekrögerskans rufsiga hår och smutsiga dräkt
erinrade Hnat om hans slamsiga hustru. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
