Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nastias väninna, den glada, mörkhyade
Oleksandra, skrattade också åt henne och sade: »Herre
Gud! Du jamar ju som en trånsjuk katt. Säg
ifrån, om du vill gifta dig med honom eller inte,
i stället för att leka med honom så, att varken du
eller någon annan får honom.» Och en vacker
dag i maj gick Nastia till äppleträdet och sade:
»Jag gifter mig med dig. Låt hämta bönemän!»
Han blev alldeles utom sig av glädje, och på tredje
dagen efter detta samtal skickade han bönemän
till Javdochas stuga.
Han kom tydligt ihåg, huru hans hjärta
klappade, då bönemännen togo i dörrklinkan och stego
in. Det blev ett allmänt sorl i stugan. Petro och
bönemännen sutto på en bänk; gamla Javdocha
undfägnade gästerna med brännvin och önskade
sin dotter och Petro all lycka för framtiden. Nastia
stod vid spisen, med huvudet lutat mot handen.
Hnat förstod nu allt och kände med ens, att det
var något som brast i hans hjärta; det var som
om blodet runnit ut ur kroppen, och han blev stel
som ett lik. I hans huvud kretsade frågorna:
Huru har det gått till? Vad har hänt? Varför?
Bönemännen sade något; han begrep inte riktigt,
vad det var — kanske ville de trösta honom. De
togo honom under armarna och förde ut honom
ur stugan som en drucken.
Den oväntade olyckan bedövade Hnat. Det
tycktes honom som om han sov och hade haft
en elak dröm, varur han försökte vakna upp. Den
kyliga vinden svalkade honom dock en smula.
Hnats första tanke var att träffa Nastia för att av
henne få reda på hvad som hade timat och hur hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
