Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 TJUGUSJUNDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
Slutet infriar icke hvad begynnelsen lofvade. Det är ett
nedgående, icke ens ett vidmakthållande, ännu mindre en utveckling.
Huru ofta talar icke Jesus just om detta: att begynna och
icke fullborda! Vi känna det från bilden af tornbyggandet: »Om
någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först
ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger hvad som
behöfves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden,
men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som finge se
det begynna att begabba honom och säga: ’Den mannen
begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk’» (Luk.
14: 28—30).
Ana vi icke här och där något sådant? Kanske är det din
historia? Du begynte en gång, begynte i ande. Men nu står
du där törhända likasom med en slocknande lampa i din hand.
När skall den helt slockna och lämna dig i mörkret? Du har
kanske då och då en viss oro öfver din ställning. I synnerhet
när du erinras om brudgummens ankomst, kan du icke komma
ifrån känslan af en viss beklämning. Gif rätt åt denna oro! Den
är något från Gud. Sök ljus öfver felet! Hvilket är det?
De förståndiga jungfrurna hade icke blott lampor, brinnande
lampor, när de gingo ut för att möta brudgummen, utan också
olja i sina kärl tillika med lamporna. Förstå vi det draget i
bilden?
Herren vill se det lysa ifrån oss, när han kommer, lysa af
den första hängifna och offervilliga kärlekens eld, lysa uppåt
emot honom, honom till mötes, men i och därmed också utåt
bland människorna. Församlingen skall ligga där inför honom
såsom den strålande staden på berget, som kastar ljus långt utåt
de mörka vidderna. Den enskilde kristne skall vara såsom ett
ljus på ljusstaken, som lyser för alla som äro i huset, lyser
framför allt med goda gärningar, kärlekens gärningar.
Huru skola vi kunna behålla denna vår ställning såsom
brinnande och skinande ljus, om vi en gång genom Guds
barmhärtighet fått den? Vi behöfva ständig näring för det inre lifvet.
Vi behöfva taga nåd utöfver nåd af Jesu fullhet, nådens,
kärlekens fullhet. Sakar ja fick icke utan mening se den syn rörande
Guds folk, som han själf tecknar så: »Jag ser en ljusstake, allt
igenom af guld, med en oljeskål ofvantill och med sina sju lampor;
och sju rör gå till de särskilda lamporna där ofvantill. Och två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
