Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 285
ledande och behärskande lifsprincips makt lefvande inför oss,
att vi, om vi annars äro lärjungar i sanning, hvar och en på sitt
sätt och alla tillsamman, hafva att fullfölja Jesu verk eller dens
verk, som sände Jesus och nu också har sändt oss? Den tanken
får ett så förunderligt starkt uttryck bland annat just i detta ord:
»Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sändt
mig.» Vi hafva att med honom fullfölja det verk han begynt.
Vårt lif kan naturligtvis betraktas från mycket olika
synpunkter. Men oafsedt allt annat, hvartill det enligt vår Faders
vilja är ämnadt, är det väsentligt för oss äfven detta, en arbetsdag?
I samtal kommer helt visst vår uppgift då och då i betraktande
äfven från denna synpunkt. Vi tala om denna vår kallelse,
understundom kanske rätt varmt och ingående. Är det en
däremot svarande allvarlig sträfvan hos oss att fylla vår
arbetsuppgift? Och ligger det då för oss någon verklig tonvikt på detta:
»medan dagen varar», »så länge jag är i världen», eller, med ett
liknande uttryck hos Paulus: »medan vi hafva tillfälle» (Gal.
6: 10)?
Vi hafva då också den särskilda uppgiften att vara
»världens ljus», vi såsom Jesus, vi i hans gemenskap och tjänst.
Hafva vi klarhet däröfver?
Världen behöfver ljus. Din och min närmaste omgifning
behöfver det. Det är ett behof på just vårt arbetsområde, just
där vi skulle kunna komma åt att gifva det. Våra tankar böra
ju främst stanna där, icke irra långt ut, utan söka fäste i det
som ligger närmast. Och världen, just ditt stycke värld, det som
ligger rundt omkring dig, behöfver framför allt just det solljus,
som strålar i Kristus och hans evangelium, den gudomliga
sanningens och kärlekens värme- och lifsmättade solljus. Jesus är
»det sanna ljuset» (1 Joh. 2: 8); den som följer honom, han skall
hafva »lifvets ljus» (Joh. 8: 12). Lifgifvande, värmande behöfver
det, ja, måste det söka sig fram till alla och strömma ned öfver
allting.
Äro vi nu fullt på det klara med denna vår stora kallelse
att vara »världens ljus», och fröjda vi oss öfver den möjlighet att
vara ljusbärare, att förmedla ljus från himmelen, som ligger i
denna vår kallelse? Det är ju dock lär jungakallelsen: »I ären
världens ljus». »När Jesus gick vägen fram», fick han vid det
tillfälle, hvarom vi i dag erinras, icke blott se den blindfödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
