Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 237
seism, utan främst och framför allt om denna tidens. Han vill
icke så mycket säga »de» och »dem», utan tala om vår fariseism,
om din och min. Och vi kunna ju icke på förhand säga oss fria
därifrån. Vi måste åtminstone höra något därom.
Låtom oss däremot redan i förväg lägga märke till två ting.
Först det, att Jesus aldrig är så sträng mot något som mot
fariseismen. Däröfver ljungar ofta hans ve såsom en rullande
åska. Det förefaller nästan, som om fariseismen för honom vore
synden framför alla andra, som om intet i hans ögon vore så
oförenligt med hela anden i hans lära.
Må vi också gifva akt på följande. Fariseismen kan
uppträda såsom på Jesu tid i den speciella andlighetens dräkt, och
då är den alldeles visst dubbelt förhatlig, ja, vederstygglig såsom
intet annat. Men den är lika visst till finnandes, äfven där allt
sken af gudsfruktan är borta och man kanske rent af
demonstrativt tager afstånd från allt gudaktighetsväsen, det må vara
äkta eller oäkta.
Ingen går således utan vidare fri från den dorn, som i Jesu
ord uttalas öfver fariseismen. Hvarenda en af oss har orsak
nog att med allvar fråga sig själf: är det kanske jag? Det skola
vi, hoppas jag, märka, då vi nu gå närmare in i undersökning
af de kännetecken på fariseismen, &om Jesus i det nu
föreliggande ordet angifver.
»De säga, men göra icke.» Det är det första, som Jesus
säger här om de skriftlärda och fariséerna. Och något värre
kan knappast sägas om människor, då det rör det andliga.
Guds rike består ju »icke i ord, utan i kraft». Är det sant
— och det är det för visso — då är det någonting förfärligt,
om de gudeliga orden äro många och höga och starka, under
det att vandeln svär däremot, om det således icke finnes någon
verklig motsvarighet mellan ord och lif. Mycket i munnen och
litet eller intet i lifvet — hvilken dissonans! Det är
tvifvelsutan då mycket bättre att tala mindre och visa mer med
gärningarna. Hela lifvet blir ju annars en osanninig, huru mycken
sanning man än för till torgs med sina läppar.
Men om vi så skulle gå utanför det gudeligas område, hur är
det månne där?
Det finnes visst godt om vackra ord både offentligt och
enskildt. Det är ju en mycket billig och lättköpt vara. Hos som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
