Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger om sina lärjungars bönelif är helt visst hämtadt ur hans eget
lif, ur hans egen erfarenhet såsom bedjare, fastän han naturligtvis,
då han undervisar sina lärjungar, tager hänsyn till dem och deras
ställning såsom syndare. Det är endast något ur bönens lif, icke
på långt när allt, som så kommer inför oss. Men äfven detta är
mer än väl värdt vår uppmärksamhet.
Jesus lärde sina lärjungar en särskild bön, då han
tillmötesgick den uttalade önskan, att han skulle lära dem att bedja. Och
hvad ligger icke t. ex. blott i begynnelseorden till Herrens bön!
De angifva den ande, som öfver hufvud taget må prägla vår bön.
»Fader» — det är första ordet — »Fader». Hvilken
förtrolighet får icke prägla vår bön! Vi få bedja i barnaskapets ande.
Fruktans, räddhågans, träldomens, den skygga
tillbakadragenhetens ande behöfver icke binda oss. Vi få ropa: »Abba! Fader!»
Vi få bruka en förtrolighet af den allra innerligaste art, likasom
smyga oss upp i Guds famn och hviska: »Käre, älskade fader.»
Men å andra sidan läras vi att säga: »som är i himmelen.»
Guds höghet och storhet är någonting lika visst som hans närhet,
och det ena bör stå lika lefvande inför oss som det andra. Oss
höfves i sanning midt i böneförtroligheten den djupaste vördnad
och ödmjukhet. Det måste vara helgd öfver vårt böneumgänge
med vår käre himmelske Fader. Det är en oändlig ära och den
allra största nåd, att vi få nalkas honom, vår Gud i himmelen.
Och visst kunna de båda, förtroligheten och vördnaden, mycket
väl förenas. De äro helt visst förenade äfven i förhållandet mellan
oss och våra barn, då det är som allra bäst.
Och hvad få vi så bedja om, när vi nalkas den himmelens
Gud, som på samma gång är vår älskade Fader? Om allt, ja,
allt, som berör vårt yttre eller inre lif. Vi få bedja, vi uppmanas
och uppmuntras att bedja om dagligt bröd, om förlåtelse, om
hjälp i frestelse, om frälsning från allt ondt.
Huru i sanning lyckligt är det icke, att intet är undantaget,
utan snarare allt medtaget i den mönsterbön, som Jesus gifvit oss!
Du får i ödmjuk barnabön draga in hela ditt lif under Guds rika
faderskärlek och stora himmelska makt. Ingenting, som rör dig
eller lättare eller djupare berör dig, är främmande för honom.
Frågan om det dagliga brödet, hvad ligger icke däri för
många, för de allra flesta! Det finnes oro och nöd i det stycket
äfven i månget hjärta, där man icke anar det minsta af det slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
