Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
MIDFASTOSÖNDAGEN
snart förbi, såsom flöge vi bort.» Och den korta tiden är dock
ämnad för större ting är så.
Nej, vi behöfva »den mat, som förblifver och har med sig
evigt lif». Vi behöfva framför allt näring för vår inre, ja, vår
allra innersta människa, näring icke blott för vår själ, utan för
vår ande.
Ingen af oss må på något sätt förakta, utan tvärtom vara
tacksam för allt som kan nära och stärka vårt själslif. Vi må
till och med gärna litet hvar söka sådan näring. Du behöfver
näring för skönhetssinnet t. ex. Sök den och tacka för den,
sådan den gifves såväl ute i naturen under olika årstider som
i den verkligt sköna konsten och dess alster! Du behöfver
näring för tanken. Sök den och tacka för den, sådan den erbjudes
dig genom kunskapens och vetandets skatter, nu så tillgängliga
för hvar man emot förr! Gud vill alldeles visst utveckling af
hela vår stort och rikt anlagda personlighet och sätter icke
något pris på vanvård eller försummelse af någon sida däraf till
följd af förakt för hans gåfvor.
Men vår ande, det allra heligaste i oss — må den för all
del under inga förhållanden lämnas lottlös eller sättas på knapp
kost! Evighetsmänniskan i oss behöfver ingenting mindre än
Gud och det lif, som är i honom. Vi behöfva främst af allt denna
näring, djup och rik, för vår ande, vårt andelif.
Nu säger Jesus oss i dag, att han, Människosonen, gifver
det, gifver »den mat, som förblifver och har med sig evigt lif».
Ja, han säger ännu mer: »Jag är det lefvande brödet, jag är
lifvets bröd», och han säger judarna det i sitt samtal med dem
i Kapernaum gång på gång. Och så tillägger han: »Den som
kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på
mig, han skall aldrig någonsin törsta.»
Många af oss hafva helt visst upplefvat dessa Jesu stora
ord om sig själf oc h upplefva dem ständigt såsom någonting
verkligt. Vi hafva måhända drifvits därtill på ganska olika vägar,
drifvits till att fråga efter honom och hvad han har att gifva.
Men vi hafva gjort samma erfarenhet af den djupaste
tillfredsställelse allt ifrån den första stunden, då vi i tro kommo till
honom. Vi hafva funnit det som verkligt fyller vår ande, och
vi veta, att vi aldrig mer behöfva söka det på annat håll. Icke
så som skulle det vara slut med alla våra andliga behof. Tvärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
