- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
75

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 75

regn» (Jak. 5: 7). Så må vi också bida tåligt och styrka våra
hjärtan, ja, hoppas och bida, äfven om vår sista natt kommer
och vi icke fått se så synnerligen mycken frukt af vårt lifs
utsäde bland dem som legat oss om hjärtat, hoppas och tro
såsom Abraham, äfven där, mänskligt sedt, ingen förhoppning
finnes!

Och låtom oss därvid väl märka äfven detta: Guds verk
har sin ordning, sina tider och grader. Det sker inga hastiga
språng däri, hvarken i naturen eller i människolivet. »Af sig
själf bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider
finnes fullbildadt hvete i axet.» Förbise vi icke ofta nog detta
och fordra med ens alltför mycket, och så kommer
misströstan och hopplöshet? Vi förstå icke, att äfven strået är frukt,
d. v. s. en följd af att säden kastats i jorden, äfven om det ännu
icke blifvit ax, och att axet på samma sätt är frukt af den
utströdda säden, äfven om det ännu icke är fullbildadt hvete däri,
och likaså det fuUbildade hvetet, fastän frukten ännu icke är
mogen. Förstode vi det, så skulle vi glädjas redan öfver strået,
öfver hvarje begynnelse till något nytt i den enskildes lif och
i samhällslifvet, vore det än icke så synnerligen mycket, likasom
vi för öfrigt, om vi hade den rätta trosblicken, skulle kunna
glädja oss till och med öfver det vi icke alls se, öfver det som
helt visst växer äfven under jord för att i sin tid skjuta upp i
ljuset. Naturligtvis, om det, mänskligt att sey icke blifvit mer
än strå, så lura faror på strået, på den ringa begynnelsen,
likasom de lura äfven på axet och hvetekornen i axet. Och de
äro särskildt stora just för strået, för den svaga början. Men
skulle vi därför icke kunna glädjas, äfven om glädjen är
blandad med fruktan?

»Saliga äro de som icke se och dock tro», och saliga äro de
som glädjas öfver äfven den minsta lifsbegynnelse från Gud, som
spirar här i världen. Det är således summan af detta sköna
liknelseords mening. Det skall fastslås såsom visst för vår tro,
att vårt arbete icke är fåfängt i Herren. Det blir skörd, skörd
i mogen frukt, mer än vi många gånger våga hoppas.
Skördetid kommer, då Gud får samla hvete i sin lada, frukt äfven
af vårt arbete i hans kärlek.

Amen. .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free