Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
nat öfver natten, till Jerusalem. Han är hungrig. Ett enda
fikonträd står vid vägen, där han går fram. Han hoppas
någon vederkvickelse af dess frukt. Och han har skäl att vänta
det. Då löfven på dessa träd komma, efter frukten och löf
synas på det här trädet, måste det väl också finnas frukt. Men
nej, ingen frukt, »intet därpå utom allenast löf». Hur
besviken känner han sig icke! Det lofvade så mycket på afstånd,
men höll intet på nära håll. Och domsordet går öfver hans
läppar, och domen går i omedelbar verkställighet: det
förtorkas ända från roten (Mark. 11: 20) med löf och allt. Det är ett
domsunder i tro, i trons bön, såsom orden sedan visa, ett Jesu
domsunder i trons gemenskap med Gud i höjden, den helige
Guden. ’
Hvad ligger nu i detta såsom bestående sanning? Helt
visst en dorn ifrån Gud öfver allt sken utan verklighet, allt skal
utan kärna, allt hvad vi på nutidsspråk kalla bluff och humbug.
Närmast är det ju en domsprofetia öfver Israel. Herren hade
ju orsak nog att äfven nu säga om sitt folk såsom i en förgången
tid: »Detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina
läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras
fruktan för mig består i inlärda människobud» (Jes. 29: 13;
Matt. 15: 7—9). De kallade Abraham sin fader, men gjorde icke
Abrahams gärningar. De sade sig vänta Messias, men togo icke
emot honom, då han kom; och dock kom han, just sådan
profetiorna hade tecknat honom. »De säga, men göra icke», det
var hvad som öfver hufvud taget utmärkte den största delen
af dem. Det var sken utan verklighet, löf, men ingen frukt.
Och vi känna domen, som Jesus förkunnar en annan gång med
användande af samma bild: »Hugg bort det». Och vi se ännu
denna doms verkningar, alltifrån den tid den efter Guds
lång-modighets bidan gick i verkställighet.
Men den domen gäller allt likartadt väsende, det må vara
hvilket folk som helst och hvilken tid som helst. Herren
hungrar efter frukt, frukt af ett nytt hjärtelif, allra synnerligast där
hart nedlagt arbete och möda i uthållig, tålmodig kärlek. Och
där han icke får hvad hans själ åtrår, där hvilar domens yxa
vid roten af trädet, där bidar domen, om den ännu ej gått i
verkställighet.
Huru förhåller det sig nu med oss och vårt folk? Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
