Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyårsdagen.
I Jesu namn.
När åtta dagar hade gått till anda och han skulle
omskäras, gafs honom namnet Jesus, det namn, som hade
blifvit nämndt af ängeln, förrän han blef aflad i sin
moders lif.
Luk. 2: 21.
»T^\ ET gamla år framgånget är,
-L’ Nytt kommer nu i stället här» (Sv. Ps. 411: l).
Ja, men hvarifrån kommer det? Många fingo icke upplefva
det. Somliga kommo likasom ända in på dess tröskel, men de
fingo icke stiga öfver den. Det är en gåfva, af Gud, det nya året;
det ligger icke i vårt eget skön att taga oss en enda dag, ännu
mindre ett nytt år. Vår tid, likasom så mycket, mycket annat, står
i Herrens hand. Han är, själf oberörd af åren och deras
växlingar, tidens Herre, icke vi.
Det ligger därför också något särskildt i gåfvan af ett nytt
år. Det är sant, vi öfvergå till nyårsdagen genom en natt alldeles
på samma sätt som till en annan dag. Och ändock är det något
särskildt med det. Känna vi icke det, då vi skrifva ett nytt årtal
och lämna det förra såsom något gånget, något förbrukadt? Få
tänka något vidare allvarligt på det, ännu färre klara ut frågan.
Men vi känna instinktivt, att det dock är något särskildt med ett
nytt år. Det är såsom en gränssten upprest vid 12-slaget
nyårsnatten.
Huru skola vi nu börja detta nya år?
Man säger ofta: om slutet är godt, så är allting godt. Och en
viss sanning ligger naturligtvis alltid däri. Ett helt människolif
kan börja illa nog och sluta ganska väl. Stora förändringar
kunna ske därinom. Det finnes också måhända ibland oss sådana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
