Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet - Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Rebecka», sade stormästaren, »du kan ej ha någon nytta af
denne olycklige riddares vittnesbörd, ty djäfvulen tycks ännu ha för stor makt öfver honom. Har du något annat att säga?»
»Dei finnes ännu en möjlighet, att jag kan rädda mitt lif», sade Rebecka, »till och med efter edra hårda lagar. Lif vet har varit olyckligt — åtminstone under den sista tiden —, men jag vill inte kasta bort Guds gåfva, så länge han förunnar mig medel att försvara den. Jag af visar denna beskyllning — jag häfdar min oskuld — och jag förklarar denna anklagelse för falsk — jag kräfver min rätt till ett
stridsprof, och min kämpe skall förfäkta min sak.»
»Och hvem, Rebecka», svarade stormästaren, »skall fälla sin lans för en trollkvinna? Hvem vill vara en judinnas kämpe?»
»Gud skall mana fram en kämpe för mig», sade Rebecka. »Det
kan ej vara möjligt, att det ej finns en, som är villig att strida för rättvisan. Nog af, jag fordrar ett stridsprof — där är min pant.»
Hon drog af sig sin broderade handske och kastade den för
stormästarens fötter med en på en gång naturlig och värdig hållning, som väckte allmän beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
