- Project Runeberg -  Ivanhoe /
248

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»I fall Maurice förråder mig», sade prins Johan, fall han
förråder mig, som hans beteende kommer mig att frukta, skall jag
ta hans hufvud, om så Richard än dundrade lös på Yorks portar.»

*


Trettiofjärde kapitlet.



Vi skola nu återvända till Isaac från York. Ridande på en
mulåsna, en gåfva från den fredlöse, med två resliga bönder till vägvisare och betäckning, hade juden begifvit sig af till proeceptoriet Tempelstowe för att underhandla om sin dotters frigifning. Proeceptoriet låg blott en dagsresa från den förstörda borgen Torquilstone, och juden hade hoppats komma fram dit före nattens inbrott. Efter att ha affärdat sina ledsagare vid skogsbrynet och belönat dem
med ett silfvermynt, började han därför öka farten så mycket hans trötthet medgaf. Men hans krafter sveko honom alldeles, innan han var en mil från tempelherrens borg; häftiga smärtor flögo genom hans rygg och lemmar, och då den stora hjärteångest han utstod nu ökades med kroppsliga lidanden, var det honom alldeles omöjligt att fara längre än till en liten köping, där det bodde en judisk rabbin,
som hade ett stort namn som läkare, och som Isaac var bekant med. Nathan Ben Israel mottog sin sjuke landsman med den godhet, som lagen föreskref, och som judarne voro vana att visa hvarandra. Han tvingade honom att bege sig till hvila och använda sådana läkemedel, som på den tiden bäst ansågos kunna hejda den feber, som ångest, utmattning, misshandel och sorg hade ådragit den stackars gamle juden.

Om morgonen, då Isaac ville stiga upp och fortsätta sin resa, gjorde Nathan invändningar mot hans uppsåt, både som hans värd och läkare. Det kunde kosta honom lifvet, sade han. Men Isaac svarade, att mer än lif och död berodde på, att han samma morgon begaf sig till Tempelstowe.

»Men vet du», sade Nathan, »att Lucas de Beaumanoir,
öfverhufvudet för deras orden, han, som de kalla stormästare, nu själf är på Tempelstowe?»

»Det vet jag inte», sade Isaac.

»Han har kommit till England utan att vara väntad af sina
bröder», sade Ben Israel, »och han kommer till dem med stark och utsträckt arm för att tillrättavisa och tukta. Hans ansikte är upptändt af vrede mot dem, som ha svikit det löfte de gifvit, och stor är dessa Belials söners fruktan. Du måste ha hört hans namn nämnas?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free